Den nya tiden som förälder

Det har gått mer än en månad sedan lilltjejen föddes och vardagen ser annorlunda ut nu jämfört med när det bara var min sambo och jag. Vad har förändrats (och inte förändrats) och vad innebär förändringen för mig?

  • Jag är lika osocial som tidigare. Min utmattningsdepression försvinner ju inte bara huffpuff utan jag värnar om min kropp och huvud för att hela jag ska orka med.
  • Lilltjejen behöver mat och ny blöja. Jag behöver oxå mat så egentligen är det bara att ge henne mat när hon ger tecken att hon är hungrig och planera in en till persons mat när vi ska iväg. Det är fördel för mig här för att jag är van att planera in en veckas diet-matlådor, det blir liksom ingen big deal.
  • Lilltjejen tar tid och när hon sover har jag egen tid och då gör jag allt som jag vill göra(tvätta, läsa bok m.m) . Jag blir alltså allt mer effektiv. 🙂 Det är inget bortslösande med tid direkt.
  • Sömnen påverkas ju förstås. Vi har tur som har en liten tjej som sover riktigt bra för det mesta. Jag brukar ta sovmorgon efter de nätter vi varit vakna mycket eller ta en powernap på dagen. Det fungerar superbra när min sambo är ledig och vi kan turas om med matning och blöjbyte.
  • Träningen påverkas inte då hon somnar i barnvagnen på vägen dit 🙂

Inre bålmuskulatur- och balansträning

Nu är lilltjejen ute och min kropp är som en rörlig spaghetti. Det var bra stabilt att ha hennes huvud nere i bäckenet och stabiliserade upp det som en propp och hennes kropp gjorde min bål rätt så orörlig. Det var bra tider nu och dessa är nu över för att som tidigare nämnts vara en rörlig spaghetti.

Det är inte bara det att graviditeten och lilltjejen tänjt ut mina magmuskler som gör mig instabil utan även det faktum att jag är överrörlig och förstås resterande mängder av relaxin som gör mitt bäcken rörligare. Allt detta är förstås superviktiga anledningar till att gå tillbaka till grunderna och träna upp den inre bålmuskulaturen; transversus och obliquerna, och även balansen för att skapa en stabil kropp igen som klarar av vardag och träning. Som det är nu så får jag ont av att gå i trappor och det vill jag bli kvitt! Jag rekommenderar appen mamma mage som har bra övningar som successivt blir snäppet svårare för varje nivå du uppnår.

Jag lovade mig själv under graviditeten att jag efter graviditeten skulle bygga upp min inre bålmuskulatur till det bästa den någonsin varit. Jag har slarvat med den tidigare och jag är nu övertygad om att när jag kommer igång med marklyft och knäböj igen runt jul(har jag bestämt) så kommer det att synas i både utförandet och resultaten. Och självklart i alla andra övningar. För att inte tala om att putmagen kommer att vara ett minne blott 🙂

Vad jag inte visste om graviditeter innan jag blev gravid – Trimester 2 (vecka 13-27)

När jag kom in i vecka 13 så var jag sååååå glad att Trimester 1 var över. Nu skulle jag må bra hade jag läst. Yey!

  • Jag blev tvungen att sätta mig ner på huk för att jag blev yr av att stå upp första delen av andra trimestern. Det kan ha berott på mitt järn. jag vet inte. Mitt HB som var 140 när jag blev gravid sjönk och sjönk ner till 99 trots Blutsaft 1-2 ggr varje dag. Jag var inte jättepigg pga det. Sista veckorna av trimester 2 blev jag pigg. Då hade jag börjat ta Obsidan-tabletter och de fick upp mitt HB till 120. Wohooo!
  • Jag trodde att jag skulle gå upp i vikt av graviditeten men jag gick ner 4 kg istället. Jag åt ju knappt något under första trimestern och spydde i slutet av den.
  • Jag fortsatte att spy på kvällarna, ca varannan dag, fram till vecka 23. Tandborstningen hade en tendens att framkalla 80% av dessa spyor. Bläh!
  • Jag fick foglossning redan i vecka 15. Vid främre fogen. Jag fick ett kvitto på att det inte är en fördel att vara överrörlig och bli gravid. Damn. Tydligen kan man inte gå i trappor hur som helst.
  • Jag anpassade träningen efter vad min kropp tyckte om/tyckte inte om. Som exempel började jag köra sumo-marklyft tidigt så att jag skulle bemästra tekniken när jag sedan fick stor mage. Jag tog bort knäböj för att jag fick svårt att kissa efteråt, överaktiv bäckenbotten tydligen. Jag är superglad att jag håller på med just styrketräning, eftersom det går att anpassa så lätt!
  • Jag vet var livmoderns ligament är. Jag har känt dem allihop. Det är oskönt!
  • Jag fick inte bära mer än en lätt sop-påse och speciellt inte när jag gick i trappan! Då fick jag ont. Det var en hård pärs för mig att ta. Jag som kånkat på hur mycket som helst och minsann skulle klara allt själv. Jag kände mig som en fjant.
  • Vi valde att göra KUB-testet (vecka 14)och jag hade ingen aning att det kunde vara så mycket fart på en så liten varelse. Jag fattade då att det var en levande människa inuti mig. Jag var så glad efteråt att jag tyckte att det var helt okej att jag legat i stort sett hela trimester 1 och trott att jag skulle avlida varje dag av mitt mående.. Det inser jag att inte är riktigt friskt tänkt, men så tänkte jag!
  • Jag hade hört att man fick tjockt hår av att vara gravid, men mitt var som vanligt. Nästan. Det blev aldrig fettigt och jag glömde bort att tvätta det på rätt många dagar..

 

Vad jag inte visste om graviditeter innan jag blev gravid – Trimester 1 (vecka 1-12)

Det här är mitt allra första blogginlägg. Jag funderade länge vad jag skulle skriva om och så slog det mig nu (i vecka 31) att jag egentligen inte vetat ett dugg vad som händer från dag 1 av graviditeten och jag får fortfarande lära mig nya saker. För att inte göra detta inlägg helt mastodont långt så har jag delat in det i de tre perioderna, trimestrarna och här beskrivs min trimester 1:

  • Direkt när jag fick se de två strecken på stickan så sa jag till min kille att det måste vara något fel på ungen, att den är död eller något, eftersom jag hade så förbannat ont till och från i nedre delen av magen. Jag hade som tur var fel och livmodern fäster med ligament som börjar tänjas ut i början av graviditeten och det kan innebära att det känns som att någon hugger dig med en kniv i nedre delen av magen. Mysigt. Not.
  • Jag fick en speciell glow i ansiktet och plötsligt så tyckte jag att mitt osminkade ansikte var sötast och lade sminket på hyllan. Det var nog det bästa med hela trimester 1…
  • Från ca vecka 8 så låg jag hela dagarna för att jag mådde illa från morgon till kväll. Allt luktade fruktansvärt. ALLT!! Det gjorde det inte lättare att vardagsrummet och köket var i samma rum och köksfläkten var avstängd under vinterhalvåret.. Jag kommer nog aldrig att äta Santa Marias tacokrydda igen.. Vad jag förstod så skulle mitt luktsinne skydda barnet från att jag sätter i mig något som kan orsaka det skada. Dit hör tydligen både egetskjutet rådjurskött och min kille.
  • Jag tyckte att allt luktade illa, men något som verkligen gjorde det var JAG!! Min andedräkt luktade så surt att jag var nära att spy av den varenda dag. På grund av detta levde jag på vattenmelon ett tag för det neutraliserade andedräkten så att jag klarade av att leva. Ni kan ju tänka er vilket mysigt förhållande vi hade dessa veckor då både jag och killen inte klarade av varandras andedräkter..
  • Jag visste att jag kunde hamna på att spy direkt på morgonen de första veckorna pga höga halter hormoner i min kropp. Det gjorde ju självklart inte jag. Jag mådde fruktansvärt fram till vecka 10, då jag började må både fruktansvärt OCH SPY.  Jag kräktes ju så klart inte heller på morgnarna utan från ca kl 16 låg jag i soffan blixtstilla tills jag blev tvungen att hoppa ur soffan och spy. Oftast i en hink bakom soffan eftersom jag inte ville missa något obetydligt program på teven(som var mitt enda liv just då).
  • Jag blev superkänslig och började gråta för allt som rörde barn; tv-program där barn skadas eller av att läsa en text i en bok om barn. Jag utnyttjade detta för att få ner hormonerna så att jag skulle få ner illamåendet. Illamåendet försvann alltid när tårarna föll, så när det blev olidligt så läste jag om trollets utveckling vecka för vecka. Hellre lipa än må illa.
  • Jag mådde inte bara illa, utan jag var supertrött oxå. Och att gå från huset till bilen var en pärs. För att inte tala om de två trapporna jag skulle upp och ner för. Jag varken orkade eller klarade av att laga mat själv. Utan min kille skulle jag svultit! I början får det lilla trollet sin energi och näring direkt från mig. Moderkakan tog helt över det ansvaret i slutet av trimester 1. Fram tills dess var jag totalt dränerad och andfådd.
  • Ett litet troll som lever i livmodern överlever fast mamman lever på obefintliga mängder mat som hon dessutom spyr upp vid tandborstningen. Bra skit!

Trimester 1 handlade mest om otrevliga överraskningar i form av dåligt mående och jag längtade mest tills den skulle vara över. Veckorna var låååånga, men även långa veckor tog slut! 🙂