Blogg

Min väg till utmattningsdepression

Nu efteråt kan jag tänka att herregud vad många år jag slösat bort på att leva som jag gjorde och samtidigt så är jag så oerhört tacksam för att just Jag fick utmattningsdepression så att Jag fattade hur jag inte ska fortsätta att leva mitt liv.

Mitt recept på utmattningsdepression

  • Jag lyssnade inte till mitt hjärta.
    • vänner – jag umgicks med personer som inte ville mitt bästa och som inte var bra för mig. I efterhand fattar jag inte vad jag fick ut av det. Hellre ensam än med fel umgänge.
    • utbildning – jag läste det som var smart för att få ett bra jobb, inte det som jag brann för. Jag vantrivdes större delen av mina 9 utbildningsår med studierna men härdade ut för att säkra min framtid.
    • jobb – jag tog jobb som var tråkiga och inte gav mig något men för att de var i linje med min utbildning/lönenivå.
    • självvärde – jag kände inte att jag räckte till så jag överpresterade eller kände ångest över att jag inte gjorde tillräckligt, stressade upp mig över småsaker som om mitt liv hängde på obetydliga detaljer. Killarna jag träffade var inte bra för mig heller.
  • Jag lyssnade inte till kroppens signaler på varken sjukdomar eller slängar av depressioner. Jag tyckte att allt sånt var normalt och rättfärdigade allt för mig själv med dåliga ursäkter.

 

Don´t be afraid to grow, end bad habits, leave dead end jobs, cut off unhealthy relationships and toxic friendships. Take initiative.

 

Vad jag inte visste om graviditeter innan jag blev gravid – Trimester 2 (vecka 13-27)

När jag kom in i vecka 13 så var jag sååååå glad att Trimester 1 var över. Nu skulle jag må bra hade jag läst. Yey!

  • Jag blev tvungen att sätta mig ner på huk för att jag blev yr av att stå upp första delen av andra trimestern. Det kan ha berott på mitt järn. jag vet inte. Mitt HB som var 140 när jag blev gravid sjönk och sjönk ner till 99 trots Blutsaft 1-2 ggr varje dag. Jag var inte jättepigg pga det. Sista veckorna av trimester 2 blev jag pigg. Då hade jag börjat ta Obsidan-tabletter och de fick upp mitt HB till 120. Wohooo!
  • Jag trodde att jag skulle gå upp i vikt av graviditeten men jag gick ner 4 kg istället. Jag åt ju knappt något under första trimestern och spydde i slutet av den.
  • Jag fortsatte att spy på kvällarna, ca varannan dag, fram till vecka 23. Tandborstningen hade en tendens att framkalla 80% av dessa spyor. Bläh!
  • Jag fick foglossning redan i vecka 15. Vid främre fogen. Jag fick ett kvitto på att det inte är en fördel att vara överrörlig och bli gravid. Damn. Tydligen kan man inte gå i trappor hur som helst.
  • Jag anpassade träningen efter vad min kropp tyckte om/tyckte inte om. Som exempel började jag köra sumo-marklyft tidigt så att jag skulle bemästra tekniken när jag sedan fick stor mage. Jag tog bort knäböj för att jag fick svårt att kissa efteråt, överaktiv bäckenbotten tydligen. Jag är superglad att jag håller på med just styrketräning, eftersom det går att anpassa så lätt!
  • Jag vet var livmoderns ligament är. Jag har känt dem allihop. Det är oskönt!
  • Jag fick inte bära mer än en lätt sop-påse och speciellt inte när jag gick i trappan! Då fick jag ont. Det var en hård pärs för mig att ta. Jag som kånkat på hur mycket som helst och minsann skulle klara allt själv. Jag kände mig som en fjant.
  • Vi valde att göra KUB-testet (vecka 14)och jag hade ingen aning att det kunde vara så mycket fart på en så liten varelse. Jag fattade då att det var en levande människa inuti mig. Jag var så glad efteråt att jag tyckte att det var helt okej att jag legat i stort sett hela trimester 1 och trott att jag skulle avlida varje dag av mitt mående.. Det inser jag att inte är riktigt friskt tänkt, men så tänkte jag!
  • Jag hade hört att man fick tjockt hår av att vara gravid, men mitt var som vanligt. Nästan. Det blev aldrig fettigt och jag glömde bort att tvätta det på rätt många dagar..

 

Hur jag tog/tar reda på hur jag vill leva mitt liv

Det är enkelt att säga till någon att se över hennes liv och ändra de bitar hon är mindre nöjd med till det hon verkligen vill göra. ”Ta tillfället i akt och gör det du verkligen vill göra! Du har bara ett liv!” Men hur ska man veta vad man egentligen vill göra om man är ovan med att reflektera över sitt liv och aldrig egentligen känt efter?

När jag fick utmattningsdepression så tvingades jag reflektera över min livssituation, de  val jag gjort hittills och fundera över min framtid. Det var ohållbart att fortsätta leva som jag gjorde. Jag hade inget annat val än att börja följa mitt hjärta för att må bra igen.

Men hur kommer man fram till det då? 

Jag visste inte vad jag ville göra och hur jag ville leva. Däremot visste jag vad som lett mig till utmattningen och jag visste vad jag verkligen inte ville göra. Jag gjorde en lista med sånt jag verkligen inte ville göra och varför. På en annan lista skrev jag sånt som jag tycker om att göra, stora som små saker. Så småningom klarnade det för mig vad jag ville på ett ungefär och allt efter hand sätts pusselbitarna på plats och möjligheter öppnar sig. Bara genom att vara medveten och ha fokus på det jag önskar. Du ser vad du vill se. Du finner vad du vill finna. 

take-the-first-step-in-faith-you-dont-have-to-see-the-whole-staircase-just-take-the-first-step-32

Vad jag inte visste om graviditeter innan jag blev gravid – Trimester 1 (vecka 1-12)

Det här är mitt allra första blogginlägg. Jag funderade länge vad jag skulle skriva om och så slog det mig nu (i vecka 31) att jag egentligen inte vetat ett dugg vad som händer från dag 1 av graviditeten och jag får fortfarande lära mig nya saker. För att inte göra detta inlägg helt mastodont långt så har jag delat in det i de tre perioderna, trimestrarna och här beskrivs min trimester 1:

  • Direkt när jag fick se de två strecken på stickan så sa jag till min kille att det måste vara något fel på ungen, att den är död eller något, eftersom jag hade så förbannat ont till och från i nedre delen av magen. Jag hade som tur var fel och livmodern fäster med ligament som börjar tänjas ut i början av graviditeten och det kan innebära att det känns som att någon hugger dig med en kniv i nedre delen av magen. Mysigt. Not.
  • Jag fick en speciell glow i ansiktet och plötsligt så tyckte jag att mitt osminkade ansikte var sötast och lade sminket på hyllan. Det var nog det bästa med hela trimester 1…
  • Från ca vecka 8 så låg jag hela dagarna för att jag mådde illa från morgon till kväll. Allt luktade fruktansvärt. ALLT!! Det gjorde det inte lättare att vardagsrummet och köket var i samma rum och köksfläkten var avstängd under vinterhalvåret.. Jag kommer nog aldrig att äta Santa Marias tacokrydda igen.. Vad jag förstod så skulle mitt luktsinne skydda barnet från att jag sätter i mig något som kan orsaka det skada. Dit hör tydligen både egetskjutet rådjurskött och min kille.
  • Jag tyckte att allt luktade illa, men något som verkligen gjorde det var JAG!! Min andedräkt luktade så surt att jag var nära att spy av den varenda dag. På grund av detta levde jag på vattenmelon ett tag för det neutraliserade andedräkten så att jag klarade av att leva. Ni kan ju tänka er vilket mysigt förhållande vi hade dessa veckor då både jag och killen inte klarade av varandras andedräkter..
  • Jag visste att jag kunde hamna på att spy direkt på morgonen de första veckorna pga höga halter hormoner i min kropp. Det gjorde ju självklart inte jag. Jag mådde fruktansvärt fram till vecka 10, då jag började må både fruktansvärt OCH SPY.  Jag kräktes ju så klart inte heller på morgnarna utan från ca kl 16 låg jag i soffan blixtstilla tills jag blev tvungen att hoppa ur soffan och spy. Oftast i en hink bakom soffan eftersom jag inte ville missa något obetydligt program på teven(som var mitt enda liv just då).
  • Jag blev superkänslig och började gråta för allt som rörde barn; tv-program där barn skadas eller av att läsa en text i en bok om barn. Jag utnyttjade detta för att få ner hormonerna så att jag skulle få ner illamåendet. Illamåendet försvann alltid när tårarna föll, så när det blev olidligt så läste jag om trollets utveckling vecka för vecka. Hellre lipa än må illa.
  • Jag mådde inte bara illa, utan jag var supertrött oxå. Och att gå från huset till bilen var en pärs. För att inte tala om de två trapporna jag skulle upp och ner för. Jag varken orkade eller klarade av att laga mat själv. Utan min kille skulle jag svultit! I början får det lilla trollet sin energi och näring direkt från mig. Moderkakan tog helt över det ansvaret i slutet av trimester 1. Fram tills dess var jag totalt dränerad och andfådd.
  • Ett litet troll som lever i livmodern överlever fast mamman lever på obefintliga mängder mat som hon dessutom spyr upp vid tandborstningen. Bra skit!

Trimester 1 handlade mest om otrevliga överraskningar i form av dåligt mående och jag längtade mest tills den skulle vara över. Veckorna var låååånga, men även långa veckor tog slut! 🙂